Pluttans filosofier

Jahapp, i måndags fick jag min tidsplan för IVF-start!

10/2 ska jag börja ta nässprayerna, var 8:e timma (på minuten, så larm kommer att behövas). Tidpunkter som rekommenderas är kl.6, 14, och 22. Spännande på helgmorgnar att vakna kl.6, ta nässpray, och somna om (ifall jag kan). Annars får jag köra tantvarning på läggdags och uppstigande på lördag/söndag.

28/2 ska jag på ultraljud och ta blodprov för att se hur värden och slemhinnor ser ut, och 29/2 ska Linköping ringa och ge mig resterande tidsplanen för sprutor och sprayer.

Tumhållandet har startat! <3

Jahapp då har dagen kommit...igen. Sent igår kväll behagade mensen dyka upp, så på måndag är det dags att ringa till Linköping. Yey!

Så alltså, på måndag får jag veta när det är dags att börja med nässprayerna och sånt. Spännande! Ser dock inte fram emot smaken av sur strumpa (eller hur Annie?).

Och ja, tack för en väldigt trevlig kväll, vill jag säga till hela gänget! Först en supersmarrig lasagne hemma hos Patrick och Sandra, sen bar det iväg ut på bowling. Hade så galet roligt med Tony, Billy, Patrick och Sandra! Jag slog min första strike, ever, och kom dessutom tvåa! Jag brukar ju vara sämst på bowling annars...

De hade väldigt fin lägenhet, må jag säga!

Japp, det är jag det!

Trodde jag hade läst och tagit till mig all info, och att det bara var att ringa till Linköping för vidare instruktioner. Men nej, jag hade totalt missförstått från vilken tid man inte skulle ha oskyddat sex! Det var ju redan från dag 1 i princip, för att man inte skulle råka bli gravid och sabba det med sprayer eller sprutor. Inte för att risken/chansen att bli gravida på egen hand är särskilt stor, men ändå. Vi har ju försökt i mer än 1½ år, utan resultat, så att det skulle ta sig nu...obefintligt chans skulle jag säga.... Ironiskt, eller hur, att nu få vänta en månad extra?!

Sabla skit! Det här innebär alltså att vi får vänta ytterligare en månad innan vi kan påbörja hela processen. Allt beroende på när nästa mens kommer. Då kommer jag hänga på låset, och ringa direkt!

Åh, att jag ska vara ett sånt klantarsle! :/

Igår kom den, dagen att anteckna inför telefonsamtalet i Januari. Så att personalen på Reproduktion, Linköpings Uni-sjukhus, kan tala om för mig exakt vilken dag som är "dag 21".

Jag ska alltså ringa år 2012, vecka 2, och få reda på när jag ska börja med mina nässprayer med hormoner som ska sätta mig i ett fejkat klimakterie. Det ska alltså starta på dag 21 i min cykel. Senare är det även dags för hormonsprutor, i ganska hög dos om jag fattar det rätt eftersom ett av mina värden är lite halvkass.

Har fått höra av en väninna till min mans syster, att nässprayerna smakar sura strumpor. Ja, det kan man väl leva med - fasar mer för sprutorna då, eftersom jag ska sticka mig själv i magen.

Lika bra att hämta ut alla hormoner nu innan årsskiftet, då trappan för rabatterad receptbelagd medicin ändras...

Nu ska jag ta och sova en skvätt, för imorrn vankas mellandagsrea och shopping med bästa väninnan! :)
Vi startar med fika, och lite senare blir det asiatisk lunch! :D

Tjipp, tjipp, vitlöksdipp!

Där har vi ändrat lite nu. Ut åkte continentalmadrassen, och kvar blev resårbottnarna med bäddmadrassen. Får se om det blir skönare sömn nu, för det har troligast varit för mjuk säng vi haft. Och dessutom har jag ju studsat omkring som en pingpongboll på min sida, när Tony rört sig på sin sida i sängen.

Om det nu skulle vara för mjukt även på det här sättet, så blir det till att byta resårbottnar. Känns inte så lockande, då det inte är särskilt billigt. Inte riktigt vad vår ekonomi tillåter för tillfället, och inte inom en snar framtid heller. Avbetalning finns ju, men det vill vi undvika in i det längsta.

Well, well...får se hur det känns ikväll/natt när vi slagit igen korpgluggarna...och hur det känns imorgon bitti. Mardrömslikt eller underbart utvilade?

Och nu...filmdax! Häjj!

Ja, det var tanken att det skulle bli en kväll på Casino för mig och några kollegor ikväll. Det blir det - för dem - men inte för mig.

Som så många gånger förr ställer min mage till det för mig. Tabletterna jag kan ta för att försöka stoppa eller mildra diarré hjälpte inte idag, vilket de oftast gör annars. Så j-la tråkigt att när det väl gäller, så funkar ingenting!
Det kan vara så att dosen för Levaxin höjdes som höjdes för några dagar sen, är boven i dramat.
Helt sjukt att en medicin som ska hjälpa för en sak, pajar en annan så grymt!

Jaha, så här sitter jag nu i soffan, beredd på fortsatt springande på toa. Kul...NOT!

Till råga på allt så är det just idag svinkallt i lägenheten! Elementet är felanmält, men inget händer. Även har vi klagat på droppande från kran och slang i badrummet, inget händer där heller! Tänkte det komma nån och fixa detta, någonsin, HALLÅ?!
Jag har ringt 2 gånger senaste månaden, och Tony har också ringt för att få dem att fatta att de MÅSTE komma hit och göra något. Men kommer det nån? NÄ! VA F-N?!

Nu har jag klagat nog. Bättre att jag drar på mig ett par gosiga tofflor, ovanpå mina tjocksockor som jag redan har på. Kanske jag skulle packa in mig i en filt också?

Hej svejs från en frusen, toaberoende tös!

Idag var jag hos läkare för att följa upp mitt senaste blodprov på sköldkörtelvärde.

Jag ska få ner mitt värde under 2,4 och måndagens prov visade på 2,0 så det var ju himla bra. :)
Ändå ska dosen på mitt Levaxin höjas en smula, för att ha god marginal och få bukt med min kroniska inflammation som jag har i min stackars sköldkörtel.

Så kommande 7 dagar ska jag köra varannan dag 50 mcg, respektive 75 mcg. Sen blir det 75 mcg i några veckor, och ska följas upp före jul eller efter trettondagen.

Jag mailade dagens provsvar till Linköping på Reproduktion där, med följdfrågan om det var okej att ta det i Januari eller om de hellre såg att det ska göras i December. Själv hoppas jag att de säger December, för det är ju tänkt att jag ska börja med nässprayer och sprutor i Januari.

Ja, vi får se vad som sägs...

Ja, det fick jag idag.

Vågade inte vänta längre med att kolla upp varför hjärtat jobbar konstigt. Fick beskriva symptomen, och så gjordes ett EKG och blodtryckstagning. Allt såg bra ut! :)

Jag hade normal EKG-kurva, och blodtrycket var klockrent. Det enda som hördes med stetoskop var ett liiiitet extraslag någon gång då och då - syntes pyttelite på EKG:t också. Det förklarar "fladdrandet" jag har känt, och högst troligt beror det på Levaxin som jag tar. Kroppen är inte van vid medicinen, men kommer så småningom att vänja sig. Pulsökning som Levaxin orsakar, har fått mitt hjärta att vilja slå ett extra slag, och eftersom hjärtat då redan är fyllt med blod så uppstår ett litet obehag. Absolut ingen fara, så jag pustade verkligen ut efter dagens läkarbesök.

Nästa vecka ska jag som planerat följa upp mitt sköldkörtelvärde med blodprov på måndag, och nytt läkarbesök på fredag. Läkaren tyckte att det var bra att vi har så gott om tid tills IVF ska starta - då hinner vi med att reglera medicinen utan att stressa fram.

Ingen ko på isen alltså - skönt!

Nu har jag gått på Levaxin i några veckor, och det har väl funkat rätt så bra tills nu, om man bortser från 2 dagars diarré vid första dosökningen.


Levaxin är till för att reglera sköldkörtelhormon, vilket jag har taskigt värde på.


Jag har nu helt plötsligt börjar få någon slags "fladder" på hjärtslag och andning. Inte riktigt som hjärtklappning, utan mer som oregelbundna hjärtslag både i takt och styrka. Rätt obehagligt, för man får känslan av att vilja hosta men det hjälper inte, och efter en liten stund har det gått över av sig själv.


Om det händer dagtid, t ex på jobbet, så är det över på några sekunder och inte så fasligt obehagligt.
MEN, på kvällen när jag precis har gått och lagt mig så varar det i flera minuter och är VÄLDIGT obehagligt.
Det känns av någon anledning mer när jag ligger på rygg, än på mage...konstigt, tycker inte att det skulle spela roll, men jaja...
Det gör förvisso inte ont eller så, men det är en riktigt läskig känsla.


Så här skriver de på FASS om Levaxin:

"Vilka biverkningar kan Levaxin ge?

Levaxin ger inga egentliga biverkningar, men vid överdosering eller för snabb dosökning kan t ex hjärtklappning, diarré, huvudvärk, darrningar eller nervositet uppträda. Överkänslighetsreaktioner kan förekomma.

Att tänka på innan och när Levaxin används

Var noggrann med doseringen för att undvika överdoseringssymptom. Var speciellt försiktig om du lider av någon hjärtsjukdom.

Levaxin innehåller laktos. Om du inte tål vissa sockerarter, bör du kontakta din läkare innan du tar denna medicin."

 

Nu tänker jag - skulle jag inte ha börjat med min medicin innan jag läst FASS och sett att den innehåller laktos? Jag har ju IBS och klarar då inte av laktos särskilt bra, men det var inget som läkaren reflekterade över när jag nämde att jag lider av IBS av "diarré-typ". Vi gick alltså inte in på laktosintolerans i detalj, utan jag trodde att han kunde räkna ut det själv. Dumt av mig kanske...?

Följande tankar kommer också...är det Levaxin som orsakat mitt "hjärtfladder"? Kommer det i så fall gå över efter ett tags användande? Eller har medicinen triggat ett dolt hjärtfel hos mig? Eller är det bara en slump att det inträffar just nu? Hjälper det att gå ner i dos igen?

 

Varför frågade inte läkaren om jag har problem med hjärta och/eller njurar - och om någon släkting eller förälder är/var hjärtsjuk?
Bara frågan om någon haft problem med sköldkörteln dök upp eftersom det tydligen kan vara ärftligt, och nej, jag vet ingen som haft det i min släkt.

 

Min mormor led ju av något sorts fel på hjärtat, minns inte om det var flimmer eller blåsljud. Det var medfött i alla fall, men besvärade henne först senare i livet, och hon medicinerades för det. Tyvärr dog hon ju i sömnen, 66 år gammal bara, och det var troligen pga fel typ av medicin som framkallat illamående och i sin tur tryck över bröstet då min mormor hade stora problem med att kräkas - det gick bara inte. Istället gav hjärtat upp...

 

Blir himla skraj när jag tänker på hela grejen, och undrar om jag redan nu ska boka en extra tid hos läkaren som skrev ut medicinen? Eller ska jag åka in akut vid läggdags när/om det "fladdrar"? Det går ju över så pass fort att redan när ambulans kommer, så är jag ju "bra" igen. Inte ens EKG skulle visa något då, antar jag.

 

Missade ju att ringa till tidsbokningen idag, pga en utbildning som hölls på mitt jobb på morgonen. Jag ska ju ändå till min läkare i nästa vecka för uppföljning, och då ska dosen kanske regleras upp eller ner beroende på hur mina nya sköldkörtelvärden ser ut. Ska jag vänta på det?

 

Å ena sidan tycker jag att "äh, det är väl lugnt - jag väntar på ordinarie läkartid", men å andra sidan tycker jag att "ojojoj, hjärta och andning är grejer man ska ta på allvar - boka en extra tid eller åk in akut, vettja!"

 

What to do?!

 

Det får nog bli så att om det "fladdrar" något kopiöst ikväll, så åker jag in akut, annars väntar jag på min ordinarie tid och bara ringer sjukvårdsupplysningen för rådgivning så länge.

 

Vad hade ni gjort?

 

Ja, idag är det bokstavligt talat en skitdag. Hemma från jobbtet med rännskita!

Som lite grädde på det moset så gick strömmen vid klockan 8 på morgonen, sen hann den komma och gå två gånger fram till 9.30 ungefär. Dock funkade inte tv-mottagningen eller internet förrän strax efter 10. Man är ju sjukligt beroende av tv och dator/internet när man sitter hemma och häcker i väntan på att bli frisk.

Så...en skitdag i dubbel bemärkelse kan man väl säga.

Nu ska jag ta och kolla om min nya medicin, Levaxin, har kass mage som en eventuell biverkning.

Hepp, hepp!

Ja, då har vi varit i Linköping på Universitetssjukhuset.

Vi startade ca kl.9.15 härifrån med bil för att ha onödigt gott om tid, och det var ett smart drag visade det sig. En extra kisspaus och en lunchmacka hanns med, och även om personalen i sjukhusluckan var sååååå sega hade vi ändå en kvart på oss i väntrummet innan det var vår tur kl.13.00.

Kändes lite extra speciellt att ha fått tid hos en överläkare, särskilt efter att ha blivit dissade helt av ett annat sjukhus. Nåväl, nu till själva besöket och sånt.
Jag hade med mig kompletterande provsvar, och info om att jag blivit satt på behandling med Levaxin, då min sköldkörtel inte har riktigt ok värden. Detta ska följas upp var 3-4:e vecka, för jag behöver komma upp till 2,5 (vilket inte säger mig så mycket), innan vi kan starta IVF.

Japp, ni läste rätt! IVF blir det inom en snar framtid! Kanske redan i Januari, och då hänger det mest på att sköldkörtelvärdet ska vara ok/hyfsat. Det kunde ta några veckor/månader att stabilisera med Levaxin, men sen så!

Massor med info om hur IVF går till fick vi också.  I princip visste vi ju hur det skulle gå till, så vi fick lite "fill-in-the-blanks"-fakta kan man säga. Proppas med hormoner ska jag, nässprayer för att stanna av den spontana ägglossningen (fejkat klimakterie, typ), och så sprutor att sticka i magen alldeles själv för att kicka igång allt igen. På det viset bör det bli många, och förhoppningsvis bra ägg.

Vi fick också frågan om vi var helt emot tvillingar(!). Det kan nämligen bli så att om två ägg sätts in, beroende på kvalitén, så kan det bli tvåäggstvillingar om båda tar sig. Ja, hellre två än inget, tyckte vi, så det behövdes inte ens funderas på.
Sen var det så att om man befruktar ett ägg genom att plantera in spermien direkt i ägget, så kan ägget vilja dela på sig till två, och då blir det enäggstvillingar om båda lyckas utveckla sig genom hela gravidteten. Oh, well, samma sak här...hellre fullträff med dubbel utdelning, än inget alls!  :D

Jaha, så var de då dags att öva på att sticka mig själv med sprutan/pennan. Tur att jag inte är spruträdd, men det känns ju ändå rätt läskigt sticka sig själv. Naturlig reaktion sa sköterskan, för vem gillar att sticka sig själv med nålar egentligen - det är ju inte invant av naturen, så det får man vänja sig vid.

Först fick både jag och Tony prova på en varsin skum/latexboll. Montera ihop sprutan/pennan, med ampull och nål, reglera dos, provtrycka för en droppe hormon, klämma ihop bollen och sticka den, spruta in hormoner, räkna till tio, släppa trycket på bollen, för att slutligen dra ut sprutan och skruva bort nålen.
Det gick ju kanon, så jag fick testa på min egen mage, men UTAN att spruta in hormoner då såklart. Helt klart jätteläskigt, men det gjorde ju åtminstone inte jätteont. Stack till litegrann, och lite sveda efteråt. Annars var det piece of cake! :)
Lite skakis måste jag erkänna att jag blev, så ett upplyftande glas äpplejuice satt som en smäck efteråt! (Tillsammans med ett "nu var du duktig!" från sköterskan då.)

Jag fick lämna ett nytt blodprov, AMH, som skulle ingå i en studie, och det ställde jag såklart upp på. Man vill ju gärna hjälpa till på något sätt om man kan. Likadant prov har jag lämnat två gånger tidigare på gyn, men av någon anledning var inte det med i överförandet från Karolinska till Linköping, så en del av gårdagens prov fick komplettera det också.

Apropå senaste provet som Karolinska dissade oss för, så menade Linköping på att man bara jämför AMH mot FSH för att man ska veta hur mycket hormoner man ska "dunka på" med. Ja, de sa faktiskt så, haha!
Ändå lever lite oro kvar för att Linköping också till slut ska dissa oss...men jag får väl släppa det, annars skulle de väl inte skriva ut massvis med hormoner och ge oss hänvisning till nästintill daglig hormonkontroll på Octaviakliniken i Stockholm på SÖS, eller?

På SÖS ska jag alltså ränna nästan dagligen för att följa upp hormonnivåer, så att jag inte massproducerar ägg till den grad att jag mår dåligt av det. (Inte för att jag tror att risken är så stor i mitt fall, men ändå.)
Får nog räkna med en del komptimmar, gissar jag. Dock skönt att slippa åka sjuttitolv gånger fram och tillbaka till Linköping, och det är ju bra. Blir någon semesterdag eller två, som ryker i Januari/Februari då.

Så i början på nästa år ska vi alltså till Linköping minst två gånger. En gång för att ta ut mina ägg, få dem befruktade av Tonys spermier, och en gång till för att få dem insatta igen. Sen blir det en väntan på ca två veckor för att ta graviditetstest, vilket jag gör jag hemma. Man kan ju inte låta bli att hoppas att det ska ta sig vid första försöket, men statistiken säger emot det litegrann. Nåväl, den som lever får se...
Fingers crossed!

Jag fick som sagt e-recept på en massa hormoner, och med mig hem fick jag pennan/sprutan som ska användas till ampullerna. Kollade lite på Apotekets hemsida vad det skulle kosta, och jisses, fick en smärre chock! Sisådär nånstans mellan 3000-5000(!) kr skulle det landa på. Tur att det finns högkostnadsskydd, för då blir det inte dyrare än 1800 kr (förutsatt att det skyddet täcker den typen av läkemedel). Landstinget står i så fall för resten av kostnaden, najs!

Apropå ersättning/rabatt, så ska vi skicka in en blankett för att få resan ersatt till viss del. Det visste vi inte ens om förrän vi fick pappret i handen av receptionisten. Oxå najs!

Efter det här spännande sjukhusbesöket, så passade vi på att ramla in på en blixtvisit hos min allra bästaste väninna, Malin, för lite fika och middag. Fick hjälp att färga håret också, mycket tacksamt! :)

Vi hade köpt med oss donuts och kladdkaka att mumsa på, och grädde till Tony att ha på kakan. Soyagrädde fanns redan hos Malin, men av Tonys grimas att döma, så ville han ju inte ha det.
Vi två, och de två största barnen mumsade glatt på fikabrödet, och minstingen tuggade lite på rostbröd med smör. Malin hade karaktär och avstod, tuggade på lite äpple istället. Sen bjöds det på hemmagjorda köttbullar, tillsammans med pastaskruvar och sås på havregrädde. Lite rivna morötter och majskolv blev det också, mumma!
Totta hann preciiiiis hem tills vi skulle åka, så där blev det nästan bara hej/hejdå.
Vi lovade att nästa gång vi ses, så blir det en längre visit, garanterat! :D

Med oss på hemresan fick vi en burk med de goda, hemlagade köttbullarna, så det tänkte vi skulle få bli vår middag även idag! Tack underbara Malin!

Kl.17.10 rullade vi hemåt mot Stockholm igen. Starten på hemresan gick "sådär", för vi fastnade i bilkö. Vi stod i princip helt still i 45 minuter...och vi som hade bråttom hem till Ica, för att hämta paket och handla läsk. Som tur var flöt resten av resan på så bra att vi hann med allt, och som plåster på såren låg paketet/brevet redan hemma i brevlådan. Snacka lättnad! Yey! :D
Javisst, hade vi vetat att det skulle komma direkt hem så hade vi inte behövt ha så bråttom hem, men så är det ibland. Synd att det inte framgick i leveransinfo, men vad är väl en bal på slottet? ;)

Jaha, så här sitter vi nu i soffan, en dag efteråt, och njuter av en extra dag ledigt - inte fel, inte fel alls! :D

Dags för lurre känns det som, magen kurrar tokigt mycket...

Live well, and prosper! <3

Nu har jag skapat lite ordning i kaos...

Karolinska har alltså dissat oss, pga för dåliga värden för att lägga ner något krut på IVF. Okej, hejdå! *ger fingret*

Men, Linköping vill ändå kalla oss till nybesök. Vi hoppas på en fortsatt utredning och de första stapplande stegen mot IVF där. Weeee!!!  :D

Man ska väl inte hoppas för mycket, men det är svårt att lita bli. Just idag är jag i alla fall sketglad! :)

I morse snirklade jag in på Citykliniken och lämnade blodprov inför nytt läkarbesök på företagshälsan, och sen såg jag till att skynda på processen med svaret lite. Bokade ett nytt läkarbesök redan på onsdag! Förhoppningen här är att jag ska få med mig provsvar på det till Linköping och medicineras så fort som möjligt.

Så...företagshälsan på onsdag, och Linköpings Universitetssjukhus på torsdag! Yyyyeeeeeyyyy!!!!! :D

Som en lite bonus på detta, så ska vi kika förbi hemma hos min allra bästaste väninna och hennes familj. Fika och middag, sen väntar en två timmars bilresa hem igen.

Linköping, här kommer vi! :D

Jaha, då fortsätter färden...även om det just nu är lite osäkert vart det bär av, och om resan tar slut här.

För några veckor sedan dimper det ner ett brev som menar på att mina värden var ok, även om det var snudd på lågt på vissa saker. Får veta att vi båda kommer att få vänta på kallelse till Karolinska, för remiss var skickad för köplats till IVF(provrörsbefruktning). Under tiden vi väntar jag ta nya prover på sköldkörteln hos husläkare (men jag valde företagshälsan), och så ska det följas upp av Karolinska i ett senare skede.

Rätt vad det är så kommer nästa brev, en remissbekräftelse från Karolinska där det skrivs att vi står i kö och har ca 8-10 månader tills det är vår tur att få hjälp. Kanonglada blir vi såklart, och redan nästa dag kastar jag mig över telefonen för att åberopa vårdgaranti för att korta ner vår väntan en skvätt. Damen som svarar är supertrevlig och menar att det kommer gå undan och att det blir Linköping, Uppsala eller Falun som vi ska till. Hon förklarar att vi plockas ur kön till Karolinska och byter till de andra tre sjukhusköerna. Tummarna hålls hårt!

Bara dagar senare kommer nästa brev från vår läkare där vi startade vår utredning i somras, och han skriver att pga missgynsamma förhållanden/provsvar - vänta var inte proverna ok alldeles nyss?! - för att vi ska kunna få hjälp från GynStockholm, och istället kommer jag att bli kallad av Kvinnokliniken för vidare utredning samt att min man ska kallas till Andrologen.

Inte så farligt kan man tycka, men sen kommer ett samtal från vår läkare. Av honom får jag först frågan om jag fått hans senaste brev, och sedan får jag beskedet att Karolinska inte kommer att gå vidare med utredningen gällande mina värden, och att de därmed inte kan hjälpa oss på vägen att försöka bli föräldrar. Inte så kul besked att få på en torsdags förmiddag när man sitter på jobbet och har x antal timmar kvar att jobba. Fokus på jobbet efter det? Nej, knappast! Och så hade han mage att återigen säga att jag inte skulle vara ledsen för det, och önskade mig en trevlig dag och lycka till! Men, hallå! Tror f-n att jag blev ledsen, och trevlig dag skulle det ju knappast bli! Och lycka till?! VA?!

När det är dags för hemgång ringer min man till mig och berättar att det har kommit ett brev från Linköpings Universitetssjukhus. Genast blir jag gladare, men samtidigt fundersam och lite orolig. Jag ber honom att vänta med att öppna brevet tills jag kommer hem, så kan vi gå igenom det senaste brevet från vår läkare samt prata om samtalet jag fick. Väl hemma läser jag dagens brev, och blir genast lite gladare. Där står att vi är kallade till en gemensam läkartid hos en överläkare! Yey!
Samtidigt kvarstår funderingen kring det tidigare beskedet från vår läkare, både per brev och telefon. Har inte Linköping fått våra provsvar, eller har de bestämt sig för att hjälpa oss trots Karolinskas beslut?

Nåväl, på fredagen ringer jag både till Linköping och Karolinska för att försöka bli klokare. Det visar sig att prover har skickats, men det framgick inte om de hade kommit fram och gåtts igenom innan kallelsen skickades ut. Eller var det kanske så att kallelsen gick ut, just för att proverna hade kommit fram?
Jag ringde tillbaka till Linköping lite senare på dagen, men då var telefontiden slut.
Så resten av fredagen består av allmän förvirring, och lite av ett slags lyckorus. Vågar man tro att Linköping kommer att hjälpa oss - det vill vi tro i alla fall - man greppar ju efter halmstrån i en sån här situation.

Allt detta bör reda ut sig på måndag, när jag ändå ska kolla om vi kan skjuta fram den läkartid vi fått. Lite kort varsel att få en tid redan nu på torsdag, fast såklart blev man ju överlycklig för att det gick så kanonfort! Även om jag fick ledigt så var det lite mer tajt för min man. Skulle det dock visa sig att vi får vänta flera månader på en ny tid, så kommer vi att ta ut "tvångsledigt" för honom.

Idag när vi besökte min mans föräldrar och berättade hur de senaste beskeden har sett ut, så började jag undra om jag missuppfattat läkaren som ringde mig om att Karolinska släppt vår utredning. Ville han bara berätta att det var för att vi gått ur kön dit, och kommer fortsätta på annat håll därför?

Så...på måndag ska jag alltså reda ut en del frågetecken! Hoppas på positivt besked, kan jag ju lugnt säga!